Om - Realismen

Vad är realismen?

   Realismen är en av de stora historiska epokerna. Realismen varade från mitten av 1800-talet då Romantiken började avta, fram till början av 1900-talet. Till skillnad från romantiken fokuserade realismen på att se och beskriva vekligheten som den faktiskt var. Realismen kom som ett uppror mot Romantikens känslosvammel. Industrisamhället började växa fram under denna epok och detta var något som präglade författarnas syn på litteraturen. Arbetarna hade det dåligt ställt med dåliga villkår, vilket medförde en ganska så grå och nedstämd syn på verkligheten och vardagen. Det var helt enkelt ett slitsamt liv som många människor levde. Detta var ett fenomen som även fanns under romantiken, men denna litterära epok innehöll ett annat sätt att se på verkligeheten och takla den. Medvetenheten hos människan om hur samhällsstrukturen såg ut och om den hierarki som fanns ökade betydligt, vilket även speglades i litterarturen i from av ganska råa illustartioner.


  

Litteraturen

   Realismen brukar kallas Prosans guldålder. Journalistiken hade blivit ett normalt faktum, som många gånger var mer opinionsbildande än universitetens kunnige, detta pga. att det började tryckas tidningar. Dessa tidningar blev sedan åtkomliga av fler klasser i samhällets hirarki. Författare började också att beskriva verkligheten objektivt, detta är anledningen till varför realismen brukar kallas Prosans guldålder. Man beskrev ofta orättvisor och människoöden som inte alltid var uppenbart för allmänheten. Anledningen till varför man skrev på det här sättet var för att få upp människors ögon för sin närmiljös negativa sidor. En orska till varför detta blev mer intressant var för att människors bildningsnivå hade ökat avsevärt från den tidigare epoken, sedan folkskolans införande 1833. I och med den höga bildningsnivån började människan att få ett mer analytiskt tankesätt. Detta medförde att man ville förklara hur sociala och historiska faktorer påverkar den enskilda individen.
   I slutet av 1880-talet började vissa författare att tröttna på realismens och naturalismens krav på verklighetesförankring. Dessa åsikter kom att leda till en ny litterär genre, Symbolismen. Känslorna och fria spekulationer fick åter igen en plats inom litteraturen.